Förmaningar

¹ Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: ² var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill*, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. ³ Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. ⁴ När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

⁵ Likaså ni yngre, underordna er de äldre*. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.* ⁶ Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. ⁷ Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.

Var vakna

⁸ Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. ⁹ Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. ¹⁰ Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. ¹¹ Hans är makten i evighet. Amen.

Avslutning

¹² Med hjälp av Silvanus*, som jag anser vara en trofast broder, har jag skrivit kort till er för att förmana* er och bekräfta att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den.*

¹³ Församlingen i Babylon*, utvald liksom ni, hälsar till er. Det gör även min son Markus*. ¹⁴ Hälsa varandra med kärlekens kyss*. Frid vare med er alla i Kristus.