Israels synder och fångenskap
1 Israel var en frodig vinstock
som bar frukt.
Men ju mer frukt han fick,
desto fler altaren byggde han.
Ju bättre det gick för hans land,
desto finare stoder reste han.
nu ska de lida sitt straff.
Han ska själv bryta ner
deras altaren
och förstöra deras stoder.
”Vi har ingen kung,
för vi fruktar inte Herren.
Och en kung, vad skulle han
kunna göra för oss?”
de svär falska eder
och sluter förbund,
och domen skjuter upp
som en giftig planta
ur åkerns fåror.
ska vara rädda för kalven
i Bet-Aven*.
Folket ska sörja över den,
avgudaprästerna ska darra,
eftersom dess härlighet
ska föras bort i fångenskap.
som en gåva åt den store kungen.
Skam ska Efraim få,
Israel ska komma på skam
med sina planer.
som en pinne på vattnet.
8
Ödelagda blir Avens offerhöjder*,
Israels synd.
Törne och tistel ska skjuta upp
på deras altaren.
Då ska man säga till bergen*:
”Göm oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”
har du syndat.
Där har de stannat,
utan att kriget mot brottslingarna
nådde dem i Gibea.
Folken ska samlas mot dem
när jag binder dem
vid deras dubbla synd.
som gärna vill tröska.
Men jag ska lägga ett ok
över* hennes vackra nacke.
Jag ska spänna för Efraim,
Juda ska plöja, Jakob ska harva.
skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
Det är tid att söka Herren,
tills han kommer och låter
rättfärdighet regna över er.*
ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt,
för du har förlitat dig
på din egen väg,
på dina många hjältar.
bland dina stammar,
och alla dina fästen ska ödeläggas
som när Bet-Arbel* ödelades
av Shalman på stridens dag
och mödrar och barn krossades.
för er stora ondskas skull.
När gryningen kommer
är det förbi,
förbi med Israels kung!